Maciej Zaremba skriver bra om något man verkligen kan undra. Vem är svensk i ett globalt samhälle. Är det något att sträva efter att vara svensk?
Det känns som vi alltmer kommer att vara världsmedborgare i ett alltmer globalt samhälle. Vi möter alltfler kulturer
Jag kommenterade hos Terra Incognita en ganska oskyldig kommentar tyckte jag, men jag borde förstått att det var sprängstoff eftersom det handlade om religion. Religion och politik är alltid sprängstoff, vilket alltid ger upphov till lång argumentation och duell om sanningen. Min kommentar var : “Själv är jag inte ateist men utesluter ett liv efter döden. 
Jag tycker ifrågasättande av andras tro i sig är snarare ett ifrågasättande av sin egen tro. Den som är säker i sin tro ifrågasätter inte andras. Det är viktigt att respektera alla andras religiösa övertygelse och jag hoppas att andra bemöter mig på samma sätt… ”
Terra Incognita skrev ett inlägg om hur min inställning till att möta individen som man själv vill bli bemött är farlig och risk för att man blir en “snällhetsfascist”. Jag kommer aldrig gå med på att vi ska generalisera religion så att vi likställer extremism med alla inom samma religion. Det har gång efter annan visat sig historiskt att generaliseringarna leder till folkmord. Det blir ett alibi att mörda människor för att de har en viss tro.
Vi ska kritisera religioner och extremism, MEN vi får inte börja generalisera och likställa extremism med generell religionsutövning. Då hamnar vi snart i den fälla som ledde till nazismens maktövertagande och fascism.
Dessutom står jag fast vid att vi ska möta andra människor som vi själva skulle vilja bli bemötta. Öppen attityd och kritiskt tänkande går inte emot varandra. De är lika viktiga. För att världen ska få en fredligare ton krävs det att vi möter varandra med kärlek, men för den skull ska man inte vara korkad.
Recent Comments